Doften av regn

Med altan dörren öppen sprider sig lukten av sommar och regn. Energin har långsamt börjat tankas på och kroppen känns en uns lättare att bära. Att andas in sommaren och friheten är viktigt för mig själ. Suset från tv i bakgrunden skapar stämmning att komma iform här hemma. oron för natten ligger och drar i maggropen. Viljan att låta natten bli en vaken natt är enorm. Men i det stora hela vet jag att sömnen är min bästa vän för att kunna fungera. Men varför känns det som om natten är så mycket mer för mig? Natten känns som om den är min. Min egna att spendera som jag vill. Vaken energifull och ensam. För det är nog just det natten ger mig. Ensamhet trygghet men med sambons andetag från sovrummet. Dagen känns så främmande, social och krävande. Jag vill sitta ute på altanen när natten blir svart , med tända ljus te kopp och mina egna tankar. Hur jag än gör i natt så vill jag leva fullt ut. Och jag sorterar långsamt mina måsten mina behov och mina val. Och jag vet att längst bort där i den mörka tunneln finns ljuset. Mitt ljus mitt liv.

Svårt men det ska gå

Nu finns det ett intyg på att jag faktist får spendera tiden hemma. Ett papper som intygar att jag inte får jobba på flera veckor. Men det är tungt och det gör ont inuti mig att jag inte får. Jag vet att jag behöver det här men det är svårt att acceptera , svårt att förstå och svårt att genomföra.. Samvetet tynger mig , jag vill jobba men vet att jag orkar inte. Hela jag är slut och de senaste dagarna har jag stängt in mig själv. Min kontakt med yttre världen har varit obefintlig. Några enstaka sms till styrka som är en av få som får mig att orka andas. Noor likaså. Jag har en resa framför mig , en resa där jag måste lära mig att komma tillbaka. Bli mig själv och samla kraft och ork för att leva. Dagen har flutit på och noor har gett mig kraft. Men ett sms från osäker spädde på den där klumpen i magen.
Mina fötter har gått sig trötta idag. Och kroppen ropar efter vila i soffan. Sambon borde ramla in om en timme och lite tid med honom borde jag orka med. Sen blir det natt och det blri dags att samla mera energi.

om att vara

Med en förhppningsvis kommande sjukskrivning ligger jag nerbäddad , frusen och tung. Funderar på när och hur mitt jag kunde bli en trasig själ med så många rädslor. Försöker var här och nu genom att förhålla mig till min kropp. Där nere är tårna ,naglarna känns mot det svala lakanet. Benen har sin tyngd mot lakanet precis som magen som tungt tungt pressar ut sig och skapar en smärta i min rygg. Svanken bränner , axlarna vilar sig mot min kudde. Armar och fingrar spelar fint över tanjent bordet. Borde vara pianot hemma i villan istället. Mitt egna lugna gömställe. Ögonen skapar tårar som långsamt söker sig ner över kinden och lämnar salt smak i min mun gipa. Frossan är värst mitt i högtryck fryser jag. Orken att hulka, skrika och gråta hysterisk är övervunnen med smärtan i min kropp. Skrubbsåret på handleden svider till och påminner mig om tiderna när dansen gav mig men för livet. När allt handlade om rak i ryggen och självdestruktiva tankar.
Det är en lång resa jag måste ta. Det är en lång väg att hitta tebax till mig själv. Vem är nu jag själv? Jag måste med papper och penna sortera ut mina problem mina sorger och besvär. Jag måste ta emot den hjälp jag får. Inte neka eller hoppa av på vägen.
Vem är jag och vad vill jag? Vad ska jag acceptera? vad vill jag med mitt liv? Hur ska jag komma dit och vilka människor får vara med på färden?