Vad än så blir det ramaskrik

Jag har tänkt och mr r har tydligen gått i samma tankar. det är fortfarande för mycket åsikter som snurrar runt och dem gör oss så less. Det är riktigt trötsamt med människor som inte kan se andras lycka. Dessa människor skapar samma känslor hos mig då. Det är ju så om du behandlar andra illa blir du behandlad illa tillbaka. Och jag har personligen ingen som helst kraft till att behandla dessa människor gott längre. Jag har någonstans avsagt mig rollen som snäll, hjälpsam och slagpåse. Nu vårdar jag hellre relationerna med människor som jag får någonting tillbaka utav.
Därav är nu planerna att ställa in bröllopet och göra det på vårt egna sätt. En enkel cermoni i rådhuset och sedan få vårt äktenskap välsignat utav prästen. Detta är absolut inte vad vi vill längst inne men det känns som den bästa lösningen. Vi kan inte längre vänta och låta andra få en second chans att älska vårat val att leva tillsammans. Därav känns denna lösning som den bästa just nu. Jag vet att min mor kommer bli tokig , hennes ända barn kommer aldrig stå i vit klänning inför gud och denna församling. Men vad är vårt val då? Vad har vi att välja på? Tiden tickar långsamt iväg och vi vill också skaffa barn i rimlig ålder. Vi har också ett liv att leva. Det är vår tur nu. Systern har fått allting, svärmodern har fått sin chans inte en och inte två gånge rutan fler. Och brodern med frun ja dem lever sitt liv utanför gränserna av gudsvilja. Jag har aldrig bett dem om förlåtelse jag har stått där snällt och tagit emot. Låtit broderns ord slå rakt in i mig. Bara gud vet antalet på tårar som jag fällt pga av alla dessa. Bara jag vet alla idiotiska ting lucifer fått mig att göra mot mig själv pga dessa.
Det måste få ett slut nu det måste bli en förändring. och jag kan inte förstå hur gud kan vilja göra så här mot mig.

This is my life...

... and i do what i want with it.

Jag har länge velat ta detta beslut och flertal gånger varit på gång. Men jag vet att jag måste. För det är mit tliv ingen annans och ingen annan ska bestämma över mitt liv. Mitt enorma kontrollbehov måste jag släppa på och ge allt den tid som behövs. Visst det finns gränser, men jag kan inte sluta leva för att andra tycker olika saker. Jag måste själv bestämma äver mitt liv mina tankar mina val och mina beslut. Jag kan inte längre låta andras åsikter påverka mig på detta negativa sätt som det har gjort i flera år. Och det är en lång väg ut. Den här bloggen har och är ett sätt för mig att ventilera mina innersta tankar. Ett sätt att kunna ha en chans att se tillbaka och se och känna vad som var då. För längst bort i den här jävulstunneln så tror jag att ljuset finns. Jag har en gång gått i dödenstunnel, det var mörkt och kalt men när jag vände mig om såg jag ljuset och valde att gå tillbaka. Jag valde att gå tillbaka och slåss inte ge upp. För hade jag gett upp då hade jag gått vidare i dödstunneln och nått mörkret. Och vägen tillbaka är jobbig det vet jag och det finns många fallgropar men jag måste bestämma mig för att jag inte ska nå mörkret. Jag får falla men jag måste resa mig upp igen. Upp i sadeln igen på engång.
det är dags nu men det känns jobbigt men det är min tur nu min tur att leva min tur att känna lycka och vara lycklig. Min tur att leva. Ja leva för det var längesen.

en klump i magen en sten i hjärtat

Den är där igen den där klumpen , stenen som är så tung att bära och svår att förstå sig på. Ovissheten kommer åter och min misstänksamhet är enorm. Frågorna i huvudet är många varför gör han så? varför säger han så? varför säger han ingenting?. Allt skulle vara så mycket enklare om han tog tjuren vid hornen och sa det han skulle till svärmodern. Jag gör mitt allt , ställer upp mer än jag kanske borde, försöker vara trevlig kopplar på mitt absolut bästa humör och låter mina öron dödas av deras skrika röster och språk som är nästan obegripligt. Få ord som gör att jag förtsår endel utav meningarna och kan koppla ihop 1+1. Jag låter hemmet alltid nästintill alltid vara rent och maten står på bordet 9 av 10 ggr. Jag gör min plikt och jag försöker visa tacksamhet men precis som han känner jag att jag inte får tillbaka. Vi som är så lyckliga har även stunder där livet känns hemskt. När lucifer tar över hela mig och gör mig kapabel till saker som jag hade förträngt.
Egentligen är det inte konstigt att Lucifer är kapabel till att ta över mig igen. För det jag har stått ut med senaste 2 åren är ett rent helvete. Vågar inte ens berätta hur hemskt jag har blivit bemött av la familia. Mi casa su casa har inte direkt varit de ledande orden för bemötandet mot mig. Men jag har stått pall nästan jämt och tagit emot allt det onda. Bara för att jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Jag har fått försvara både mig själv och honom inför min egna familj med gråten i hjärtat har jag målat upp allt på moln och låtit mig själv ta skiten. Det är inte konstigt att allt kommer nu. Nu när det har lättat upp ochjag inte behöver vara så stark längre. Det är då här och Nu som jag plockas upp av Lucifer för att få utlopp för min besvikelse , dåligt bemötande och sorg i hjärtat. Det är här och nu som jag är på gränsen till patient på stängd avdelning. Det är här och nu jag inte orkar ta emot hjälpen jag bad om på mina bara knän innan jul. Det är här och nu som min kropp min själv ja, hela jag har tappat orken , gnistan och livsglädjen. Och även fast det inte ser så ut så blöder mitt hjärta , min själ gråter och jag saknar delar som aldrig går att få tillbaka.
Och visst finns det ett hat ett hat jag aldrig kommer förlåta. Sen finns det delar jag kan acceptera men aldrig förlåta.

tacksamhetens frånvaro

Inombords svajar känslorna som en bergochdalbana. Rädslan är stundtals enorm och det är svårt att övertala mig något annat än min egna idiotiska känsla. Tacksamheten är enorm men jag precis som han har så svårt att beskriva det , bemöta den och visa den. Där faller ofta en konversation i slutändan. Längst där inne vet vi båda sanningen men när pressen är förstor faller vi ofta tillbaka på dumma ord utan en uns sanning.
Om nätterna låter jag mina fingrar söka upp dina , mitt ansikte vilar ofta i din öppna hand och tryggheten är på topp. Doften från din kropp är närvaro och trygghet och det är så påtagligt när den inte är här. Jag kan lukta mig mätt på din doft. Om natten i trygghetens liv är allt så bra. Där är vi och ingen annan och det är våran borg. Det finns inga ord för hur tacksam jag är för allt du gjort. Jag vil måla tacksamheten i alla världens färger.

fly

Somnade med mitt huvud i Mr R hand. Hans kropp skapar en sådan enorm trygghet och hela jag blir lugn. Huvudet mitt snurrar av beslut som skall tas. Jag vill hålla i vinden och blåsa med för en stund. Jag vill höra glädje skratten , glädje ljuden från en kavalkad av kvinnor. Jag vill lägga mig själv på sidan av ungefär så där som när Baggen kom in i mitt liv. Bara en helg bara för en dag eller två. Att lägga benen på ryggen och fly är jag egentligen expert på. borde stanna borde bemöta mina spöken... men det är svårt

Lugnet själv

Bland mat grillbitar och familj lät jag kvällen gå. Paniken långsamt smög sig på och sista timmen visste jag inte hur jag skulle stå ut. Men tillslut satte vi oss i bilen. Att lämna av väskor hos chale känndes som det absolut bästa på hela veckan.
Att mötas av 3 pussar av en kvinna i nattlinne. I den gröna soffan satt jag så bekvämt. Och även fats hon pratade på en språk jag inte kan , utan förstår lite grann så kännde jag mig så delaktig. Doften från hennes lebne och ljudet från den utländska kanalen var lycka för mig. Det finns ingen människa osm blir så glad av att se mig och Mr R. Hon vill ge oss hela himlen om hon kunde. Jag hade gärna sovit i hennes soffa hela natten. Med musiken från tvn i bakgrunden och få slå upp mina bruna och se henne le. Chale är det lugnaste och snällaste som finns. Gud har gett henne allt han kan av ärlighet och medmänsklighet. Om alla var som hon skulle vi inte ha ett enda krig på den här jorden. Tack chale för att du finns Alamaki!

Beslut har tagits

Så som jag mådde i början utav min ledighet så vill jag må. Så vill min älskade ha mig och så vill jag också ha mig. Men när slutet kröp sig på började jag må väldigt dåligt. Tankar som absolut inte får finnas i mitt huvud fanns där och Mr R hade rädslan i vitögat. Han räddade mig åter igen. Han satte mig högst upp på en pidestal och vårdade sin tystnad ömt. Jag har ett tungt år bakom mig. Med dödsfall och obehagliga besked. Igår tog vi beslutet här hemma att jag ska gå på sjukskrivning. Då jag har en sjukdom som jag har trotsat och försökt kämpa igenom även fast läkarna har tyckt att jag borde vara hemma. Eller åtminstone dra ner på så har jag i min envishet sagt stop jag vill jobba jag mår bra utav det. Men nu ser jag vad det resulterar i. Det får mig visserligen att blunda för tankarna i några timmar. Men sen efter kommer den där strssen och pressen. Räddslan som kommer ta död på mig. Jag ska ringa upp min läkare i nästa vecka. Och be om en tid och diskutera min framtid. Att jag väntar är för att jag vill ha vissa papper klara ett kurs intyg bla. Och det får jag inte om jag är sjukskriven. Så jag ska kämpa en vecka till innnan jag tar min absolut slutgiltiga beslut. I värsta fall säger jag upp mig inom snar framtid och tar a-kassa. För när hösten kommer har jag mitt egna koncept i mina händer.
Lucifer ska inte få vinna igen. Han har redan börjat men jag försöker stoppa honom i den mån jag orkar.

Försöker tänka på alla positiva ting

Den här dagen har varit omtumlande. Jag har spenderat så gott som hela min vakna tid i sängen. Blandad med känslor som snurrat upp och ner. En orolig mr R som tom ringde samtal till 112 för att han var så orolig över mitt tillstånd. Mina kuddar har äntligen torkat efter alal tårar och gråtattacker. Nu med en kopp chaite sitter jag vaken och försöker tänka igenom alla positiva ting som borde göra min vardag lite lättare. Men det är svårt. Med cancern i halsen och inga direkta svar är rädslan att förlora min far något enormt stor. När orättvisan tar till gör det ont i mig. Min bästa vännina väntar barn och jag är glad för hennes skull men det svider i mitt bröst av avundsjuka. Det gör ont i mig att veta att styrka kanske inte får behålla det hon bär inom sig och jag vet inte hur jag ska finnas till lags. Det är så orättvist den ena vänninan är gravid utan att ha planerat eller egentligen velat ha barn. Medans den andra som är en sådan otroligt bra mor kanske inte får behålla något som jag vet att hon skulle göra så bra. Det är en babyboom runt mig.
Jag fäller tårar över min situtation med svärmodern som känns så avlägsen och frånvarande. Och det gör ont i mitt hjärta att mr R inte blir behandlad så som han är värd av sin familj.
Men jag kan göra en lista lång med ting som gör mig lycklig.

Mitt hem som jag älskar
Min blivande affärside som min älskade sambo sponsrar
Mina vänner gamla och nyfunna
Min mor som alltid funnits där och som jag älskar villkorslöst
Skrattande barn ansikten som möter mig när jag går till bussen
Att vår ekonomi just nu är otroligt stabil
Att jag ska stå brud även om det skrämmer mig och är en resa för sig


Visst finns det mer. Kanske har jag ingen rätt att skriva om styrka och vänninan. Jag borde inte vika ut dem. Men då bloggen är anonym känns det som om jag måste få vädra mina känslor.
Idag har jag bara velat krypa ur mitt egna skin. mr r tog mig ner till slottsbacken och matade mig med glass. Men min oro var för stor och efter 10 minuter ville jag hem. Speedad till max undrar jag över när johnblund ska besöka mig inatt. Just nu har Lucifer tagit över mig och det är svårt att hitta rätt i mörkret.

Dagboksblad

Det är natt och jag borde verkligen sova. Läser min bok och försöker finna ruset av mina insomningstabletter. Ruset vill aldrig infinna sig och rädslan för döden är så långt borta. Där bland mjuka lakan och dunkuddar smider jag mina planer. Låta vintern passera låta alla tro att allt är fint som siden. Lägga kinden på kudden varje kväll och dölja mina tårar. Fortsätta vara den perfekta dottern med det perfekta håret och strukna skjorta. Men sen när våren kommer ska jag ge dem något dem trodde aldrig skulle ske. Ett brev med sanningen. Där i sängen med en uns lycka i kroppen planerar jag mitt egna självmord. Utmärglad och bar vill jag somna in. Egentligen vet jag inte varför jag vill dö. Varför jag äns planerar mitt egna självmord. Kanske är orken slut och kroppen för trött. Kanske är alla känslor döda och hoppet försvunnet? Kanske bara drömmer jag. Och jag vill tacka alla som funnits och finns. Jag vill torka min mors tårar , bära bort min fars sorg och rädsla. Klappa mina älskade vänner på kinden och viska ord i deras öron. Som död vill jag spöka för oärligheten. Söva barnen med johnblund. Besöka platser jag aldrig vågat besöka förut. Besöka jerusalem och viska i min biologiska mors öron "alamaki" fäll inga mera tårar.

I nattens hetta

Den var en tidig för sommar natt. Visbys gator var fulla med skratt och människor. Det var vår sista kväll på denna underbara ö. Baggen hade sedan ett par månader tillbaka gjort klart för mig att han ville ha mig. Hans tafatta försök till att impa på mig och hans smått erotiska kommentarer tände så klart en glöd inom mig. Några månader tidigare på en tillställning anordnad av min dåvarande arbetsplats hade han försiktigt viskat i mitt öra - Tystnaden jag vill ha dig och jag kommer att ta hand om dig senare. Den natten dansade jag mig trött med Gittaren och henns blonda lockar. Vi drack skumpa så det sprutade ur öronen på oss och Gittaren gjorde anspråk på ting då myntade vi utrycket "det som sker på golden stannar på golden". Min heta Bagge försvann tidigt den kvällen och jag vet inte riktigt vart han tog vägen.
Några månader senare var det dags att bege sig till sveriges vackraste ö. Gotland. Redan när jag hoppade in i bilen och placerade min rumpa brevid baggen var vår kroppskemi som två magneter. Båtresan var allmänt tråkig och jag längtade efetr att få bli ensam med baggen. Vi hade nog samma önskan då för det syntes så tydligt i hans ögon. Väl framme på hotellet hade vi av någon konstigt anledning blivit inbokade på samma hotell rum. Men en annan herre i vårt sällskap ordnade snabbt upp missförståndet så där satt vi i varsina rum med en rumskamrat var. När jag klev in i mitt rum sa baggen högt och tydlig Tystnaden jag vet vart du bor nu så akta dig. Kvällen flöt på och på en toalett kysstes vi ömt och passonerat och ingen utav oss ville gå och och hålla vårt sällskap underhållen. Men vi var tvugna. Som två busiga tonåringar gjorde vi en plan att en av oss måste gå ut först så att ingen märker något. Men ack så fel vi hade vårt ena sällskap hade kommti på oss och han var verkligen inte glad. Egentligen fanns det ingen anledning till att han skulle vara arg men endel är ju som dem är.
Kvällen efter dansade jag sönder mig själv. Jag hade kul jag njöt och tyckte att livet för engångsskull var värt att leva. Bland lummig trädgård och bakom allmänhetens dansgolv påbörjade vi vårt förspel. Vi smög som tonåringar vi fnissade skrattade och höll varandra i handen med en sådan enorm glöd. I ett badrum med väggar från muren badade vi skumbad. Vi promenerade hand i hand i regnet. Barfota så att jag kände kullerstenarna under mina fotsulor.
PÅ en hotelsäng gjorde vi sådant som tonåringar gör i berusande tillstånd. Vi njöt och vi älskade stunden. Allt var vår hemlighet. Dagen efter och vägen tebax hem tillverkligheten fortsatte vi som tonåringar. Hålla hand under filten. Små hångla på gotlandsfärjans toalett. Jaga varandra uppe på däck och kramas länge under regnets fall. Vi var här och nu då. Vi älskade stunden och vi älskade varandra. Det var tystnaden och Baggen två helt olika personer. Vi hade aldrig funnit varandra i verkligheten. Vi är som natt och dag men i drömmen lever min bagge och jag plockar fram honom ibland. Oerhört sällan men han finns där. Och jag vet att jag finns i hans.

Hon kan om hon vill

Barbiehuset är så gott som tomt. Alla vackra ting får sin plats i kartonger omvirade med tidningspapper. Endel ting finner nya ägare och andra placeras utan omtanke på sopptippen. Tystnad var så placerad att sortera och slänga mediciner. Tydligen är jag så betrodd förmodligen pga min utbildning och mitt arbete. Allt hade gått ut för allt för längesedan. Lidel påsen blev allt tyngre. Bakom medicin skåpet stod gamla flaskor med likörer och spritsorter. Två vackra flaskor föll mitt öga för. Dem var båda fyllda med vin , vin välsignat av jesus. Svärmodern höll i flaskorna och beskådade dem. Jag en till mig och sa att den var från jerusalem och att jag skulle ha den.
Mitt hjärta fylldes av glädje och lycka. Något från mitt egna land något som gud och jesus välsignat till mig bara mig. För första gången någonsin gav svärmodern mig en gåva. Mitt tack var väldigt tyst och jag vet inte om hon såg hur glad jag faktist blev. Placerade noga och med omsorg den vackra flaskan mellan två krus på köksbänken hemma. Två krus som min svärmor har haft i sitt hem. tack gud för den gåvan. Nu finns det 2 ting i mitt hem från mitt egna land. En dryck välsignat av jesus och ett radband med ett kors som jag fick av chale för längesen.
Mashala!!

Inne där i magen känns smärtan alldeles för klar. Orden ur min mun känns plump och återigen ovanldas mina ord till motsatta meningar. Jag vill så gärna hålla om och klappa kinden. Men åter igen trycks jag bort. Blir lämnad åt ensamheten. Med fyra väggar som sällskap skapas tankar och beslut som jag inte rår över. Känner Lucifers kalla hand som håller ett tag om min axel. Han slår sin näve i min mage för att minska behovet av att äta. Han viskar meningar fulla utav obehag i mina öron. Stelheten och tröttheten har kommit fort i mitt ansikte. Brukar ta lång tid men det har nog legat där på ytan och väntat på att få komma hem igen. Pga finnar låter jag ansiktet vara orört och jag kan höra hur Lucifer skrattar åt mitt nakna jag.

Samtal i bil

Det finns alltid pengar du ska inte oroa dig. Men det handlar om hur man spenderar dem.
Mr R svarar ja på alla mina frågor. Undrar om han har tyckt att senaste veckan har varit ok. Om jag varit mitt gamla jag som han en gång älskade. - jag älskar tystnaden du ska inte ändra på dig bara var den du är har du inte mått bra senaste dagarna? Jag svara jo. Men han skulle då veta vilja enorma problem jag haft med LUCIFER för att kunna stå ut och presetera allt detta.
-Borde inte du ta tag i den där nya affärsiden som vi pratat om så många gånger? Jag stöttar dig helhjärtat och med pengar vill du så kör du kan det här det vet jag.
R´s ord känndes så ärlig och skapade hopp inom mig. Nånivå det var ju så skulle jag kanske hoppa på den där båten hör och nu?
Väl hemma bosatte jag mig framför datorn efter mycket om och men fick jag tag på en agent och idag ännu en. Nu väntar kataloger i massor med prislistor och vackra ting. Jag kan no ro den här båten i land. Men Mr r i bakgrunden så skall det gå.

Ny nivå

Jag har tagit mitt liv till en ny nivå. En högre nivå. Jag börjar om , redan ifredags började jag smått. Jag kan inte lova att det blir långvarig eller att jag klarar av det men jag gör en ärlig chans. Och det ser tom som om Mr r gillar det redan nu. Idag åkte mitt löshår av och naglarna. Inte för att det direkt är en del av min nya nivå men jag vill börja från skracth med allting. Så alla "oäkta ting" får te sig från början. Min övervikt ska få sig en ordentlig törn men det är inget som jag ska göra en stor sak utav för då har jag alla runt omkring mig tjatande och frågande och jag orkar inte med det. Jag gör på mitt sätt nu. Jag ska hålla mina nära och kära så nära jag kan. Och jag vill ha mina vänner här och nu och jag saknar en viss vän. Förlåt mig jag ska ta tag i det och jag hoppas så innerligt att hon inte är allt för arg. För styrka behöver jag i mitt liv.
Jag kanske kommer blotta min nakenhet lite väl mycket men om det inte tycks om så får ni gå en annan väg. Det är inte många dagar kvar till ledighet och egentid och det ska bli guld värt. Med lucifer på min ena axel och ängeln på den andra blandar jag framtidens ork i lagom dos.

I natten

Jag tänder en ciggaret. Säkert den 6:e för i natt. Nattens mörker omfamnar mig och fåglarnas kvitter skapar ljuv musik. Luften är ren , len och sval. Jag har hunnit mycket i natt. Många maskiner har tvättats , ägg har kokats och krukor har diskats. Just nu är det bara jag vaken och koreanen på andra sidan huset. Larmet har hållit sig tyst över en timme. Kroppen är varm av arbete och trötthet. Ser bilden av sambon i tv-soffan. Lugn, harmonisk och vacker så som bara han kan. Vill smeka hans kind låta mina förlåtande toner borra sig in i hans öron. Kyssa hans läppar och vrida tillbaka tiden. Jag ska ge honom allt det där han drömt om allt det där vackra som fanns förut. Det får kosta vad det vill men han ska få det.
Snart ska jag lägga min varma kropp brevid hans. Dra in doften av hans hud i min näsa. Smeka kinden hans och somna. Orörd och mjuk. Sen vill jag vakna brevid honom slå upp mina bruna och se han, han mannen som jag har lovat gud att vårda och älska. Han som är så mycket mer för mig än vad npgon kan förstå.

Så rädd så ensam och så skör

Barn är en guda gåva det vet jag. Men ändå gör det ont i mig att se den där magen växa. Det gör ont i mig att den systern får allting före mig. Allt blir serverat på ett silver fat och min rädsla att hamna i skymundan är enorm. det har gått ett dygn och jag har klarat av att vara mitt gamla jag. En lugn och harmonisk person som tar en dag i sänder. Men det finns så många negativa ting med att återgå till mitt gamla jag. Och visst finns det mycket negativt i mitt JAG som varat de senaste året. Bland mindfulness övingar har jag gått vilse igår. Hittade rätt många stunder och då var allt en smula lättare. När det där barnet föds så är det e självklarhet att jag ska vara glad gratulera och visa lycka. LÄngst där inne vet jag med mig att allt kommer bli påklistrat och falskt. Ber en bön till gud om kraft och mod att våga känna ärligheten och samvaron till deras lycka. Avundsjukan är enorm. SKAM är känslan som är starkast vid tanken av att bete mig så. Men vill jag nå mina drömmars mål då måste jag gå igenom den här fasen.
Natten till fredag var återfallet där när allt var över och min ritual var över känndes allt så skönt så rent och så tomt. Lucifer tog tag i mig och visade mig det där jag kunnde förr. Mina överlevnads taktiker som jag låtit falla bort. Mina taktiker som tog år att bemästra. Nu fanns redskapen precis framför mig och var lika självklara som förut. Lucifer vet att ha har vunnit , lucifer vet att jag är tillbaka på ruta ett i sinom tid. Det finns inget inom mig som vill stoppa honom eller hejda honom. Jag har välkomnat honom åter imitt liv. Det här är den enda överlevnads strategin som jag kan och behärskar.

Jag har tappat bort mitt wisemind

Min hjärna har gått på högvarv i snart ett år. Jag har inte varit en lätt person att leva med. Jag har varit en tjatande gnatande människa. Har pendlat i tillstånd mellan grått och skrik. Mina skratt har varit få och de flesta har nog varit tillgjorda för stunden. Ikväll var hysterin på max och jag gjorde tom en handling som inte funnits på många år. Tillslut kunde mr R säga saker som gick in i mig. Ord och fraser som sårade men ändå berörde och fick mig att inse. Jag har inte varit lätt att leva med. Vi är två som är skyldiga till detta visst men jag har absolut inte gjort saken bättre. Under himlens sken insåg jag att jag har tappat mitt wisemind. Tiilståndet som är någonting imellan förnuft och känsla. Mitt förnuft har helt och hållet varit frånvarande och mina känslor har varit så enormt sårbara och svängande. Jag är den enda som kan få ett slut på det här. Jag är den enda som kan vända det här. Och det måste ske nu. Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det men jag vet om jag inte gör det så kommer jag att stå ensam. Den människa som betyder mest kommer att gå sin väg om jag inte reder ut min hjärnverksamhet. Min hjärna och alla tankar som springer runt där uppe har styrt mig och förhindrat mig ifrån att vara den jag faktist är. Det gör ont att veta att jag sårat så enormt och förstört något så viktigt och betydelse fullt.
Allt jag kan säga är FÖRLÅT och sen är det upp till mig att ändra allting.

Presentation

Det är nog dags att presentera dem. Människorna som är en del av mitt liv. Människorna som svävar i mina tankar. Nära och kära nämnda och glömda.

Svärmor kvinnan som är mor till min sambo. Kvinnan som ratade mig och inte accepterade.
Mr R med andra ord mr right min sambo min andra hälft. Mannen jag kämpat för i snart tio år.
Bitterfittan kvinnorna som råkar vara en del av min arbetsgrupp. Bittra fittor som säkerligen inte fått ett skjut på länge. Klimakteri kossor som inte uppskattar ungt friskt och fläktigt blod.
Söt norrländskan som gör mitt arbete till en fröjd
Styrka flickan bland tyll och tå spets. Flickan som verkar bära på samma lika som mig.
Noor vänninan som torkar upp. Flikkan som jag aldrig någonsin kan låta sorgen ta .
Lucifer det säger nog sig självt
Satan han som slet ut mitt hjärta och våldtog min själ
Sken tonårs kärlek med bittert slut

misslyckad dag

Dagen igår blev helt och hållet misslyckad. Mitt dåliga samvete för att ha sårat en vän fast det inte alls var så det skulle vara. Ett missförstånd som dök upp ur askan. Jag ville inte ha det så här det var inte de som var min tanke. Åter igen nyfikenhet och back up plan. Det gör ont i mitt hjärta och det är rätt åt mig. Kvällen bjöd på middag hemma och en orolig själ. En promenad gjorde inte allt bättre heller. När mr right åkte iväg för att se matchen fick jag energi. Fick lust att avsluta dagen någorlunda bra. Gav honom en invit om en naken tystnad i sängen när han skulle komma hem. En timme i badrummet och 20 levande ljus senare var jag beredd på att ge honom hela min kropp. Pytsan så fel jag fick. Han åkte iväg för att se markerna klirra över det tygprydda bordet. Mina tårar föll det gick inte att stoppa dem. Besvikelse men det var väl mitt straff. Natten bestod utav att vrida och vända sig och sömnen var mer eller mindre icke närvarande. Omtöcknad denna onsdag och ingen lust allt att spendera kvällen med 8 dementa pensionärer. Lyssna på bitterfittans alla ideer och privata sängkammarlekar. Jag vill bara dra täcket över huvudet och sova.

Dra sig tillbaka

Mina tankar går åt att lägga ner de stora projekten. Så som mitt företag så som mina båda bloggar som är mina egna forum för öppna tankar och slutna förbud. När jag snubblar på vägen är det så otroligt svårt att resa sig upp. jag vill förklara mig men orden stockar sig i halsen och rätt formulering kommer inte till. Det är ALDRIG min mening att skapa konflikter missförstånd eller dålig feeling.
När jag vaknade imorse var rädslan enorm. Jag hade drömt om hur någon jagade mig och tvingade mig att gömma oärliga saker i mitt egna hem , mot min vilja. De som jagade mig var mina egna kusiner. Mitt egna kött och blod personer som betydde ycket för mig. När jag vaknade av mina egna snarkningar (då är det illa) förstod jag att någon mindre roligt skulle ske idag. Tanke verksamheten var i fullgång men jag kunde inte komma på vad som skulle ske.
En vän blev säkerligen besviken med stora versaler fast det inte ens var så det var tänkt. Allt handlade om min nyfikenhet min chans till en buck up plan. ( jag är beroende av back up planer)
jag har levt i den där världen förut bland tyll och tå. Jag hade nog förlorat mycket utav minnet där jag måste se dem osynliga väggarna som skiljer oss alla åt. Vi placeras i olika fack efter stil , kunskap och karriär. Och även nu tar det emot att skriva det jag gör för rädslan är enorm att missförstånd kommer åter. Även fast denna blogg är anonym och jag vet inte vem eller vilka som läser den.
Ibland vill jag bara lägga ner allting. Bli den där tysta lama person som bara vaknar upp arbetar och that´s fine. Inte en uns till kraft att orka göra eller vilja göra något annat. Vara nöjd med det lilla. Tänk omjag kunde vara den. Inte vilja sticka ut , visa mina kunskaper och krafter. Tänk om jag kunde vara som mina två trogna vapen dragare som nöjda ser på livet. Dem har inte något behov av att söka högre upp. Inget behov av att sticka ut och göra egna beslut och val. Det gör ont nu men jag tycker inte synd om mig själv. Jag handlade fel i situationer ,jag gick fel väg.
Jag gör samma sak i mitt egna förhållande. Det är dags att dra sig tillbaka nu. Göra allt som jag inte är. Göra allt som alla anser är rätt. Och jag tror att det här blir mitt sista inlägg i den här bloggen.

Att våga lita

Han serverade henne en del utav framtiden. Gästerna var många och hon ansåg att samtalets skulle tas en dag senare. Någon stans tvivlar jag på hans ord. För det har skett förut att Mr R har undanhållt sanningen från mig. Sagt meningar som han vet att jag vill höra och därav sagt dem. Och även fast han lovat att aldrig göra det igen så tvivlar jag på honom. Mitt hjärta verkligen vill tro honom och önskar så att svärmodern tar tag i allting idag. Och för engångs skull ska jag ge dem en problemfri vecka. Jag ska vara allt det jag verkligen egentligen är. Jag kan svälja onda ting om dem så skulle dyka upp. Jag ska hålla mig på min kant och låta Mr R och svärmor sköta dem praktiska tingen. Mitt kontroll behov måste dunsta en aning , det är svårt men jag måste. Med orden Tack gav jag honom förhoppningsvis en tankeställare och en sporre.
En lättnad inom mig som gör att jag sakta sträcker på mig och ger dagen en chans att bjuda mig på nya äventyr.

Förlåtelsen

Gud förlät mig mina synder. Han förlät mig efter mina böner om förlåtelse. Han visade mig sitt ansikte och lät mig delta i måltiden. Jag fick av jesukropp och jesudryck. Jag var en av dem som fick bryta av kristikropp och dricka ur bägaren. Så är vi fastän många, en enda kropp, ty alla får vi del av ett och samma bröd. Min själ har tvivlat på tron ett tag men nu är jag tillbaka där jag engång var. Ty gud visade mig att han sitter vid min sida. Min syn blev allt klarare nu och jag insåg att jag måste tacka , jag kan inte spela samma elaka spel som andra. fast jag så gärna vill.