I drömmen

I natt drömde jag om han som gjorde en one hit wonder. Han undrade varför vi aldrig rings längre. Mitt minne av hans telefonsamtal var lika med noll. Han ville ha mitt nummer. Skröt om hur det är att vara känd. Vilken utmaning det är att skriva snabb talande texter. Hans kändisskap hade stigit honom över huvudet men min längtan han kyssa hans läppar var enorm. Få hålla om honom och låta mina fingrar på hans rakade skalle. Hans fräknar glänste av solskenet och hans leende var lika sårbart i mitt hjärta precis som för 5 år sedan.
Jag ville inget hellre än att låta honom kyssa hela min kropp och låta honom komma i hettan från våra kroppar. Verkligheten kom snabbt ikapp och jag vaknade i ett varmt rum med nräheten av hans kropp i tankarna. Allt var en dröm och min otrohet förblev ogjord.

tanke stund

Tårar som faller ett hjärta som brister. Bland tidningar fulla med vit spets funderar flikkan på om valet är rätt. När skratten är få och går att räkna på en enda hand känns livet kanske en uns meningslöst. I glädjen bland tårtor, dekorationer , och något gammal och något nytt träder lucifer fram. Han pratar om tystnaden, om sorg och helvetet. Han vill så gärna plocka fram dem vassa bladen och skapa minnen som förblir för evigt. Han skapar tvekan om gud.
Flikkans tårar blöter ner kinden och lämnar en smak av salt i mungipan. Hjärtat slår allt fortare och kampen är enorm. Tankarna är enorma och helvetiska. Han har ett enormt avstånd till sin mor. Han drar sig från att säga sanningen och låta henne skapa framtiden. Det finns en sorg var människas hjärta en delad sorg och glädje. Ett missnöje en rädsla.

Ont det gör ont

Det gör ont inombords så har det gnagit och gnagit och jag kunde inte stoppa det igår. Bland tårar skrik och dålig luft fick allt mitt inre en plats. Choklad ätande över hela morgon rocken och smått lsuddrig av sömntabletter fick jag nog. Han bara satt där och sa att jag är en sådan som tror för gott om människorna. Men är inte det bra att tro det alra bästa om andra? Och där i slutet kom det en mening som kunde betytt så mycket men pga gamla lögner för blev meningen bara en sunken fras om hopp att lugna mig. Ett slag i magen tidigare om att mitt hopp att alla skall vara glada försvann. Ingen är vidare glad för vår skull om man ser på andra sidan medelhavet. Och allt föll som nederbörd. Jag vill inte sätta på mig en vit klänning och känna mig som en fån. Jag vill stå barfota på en strand och känna ett inre ro. Jag är en själ med ett trasigt förflutet. Mina tårar tar aldrig slut och jag är trött på att torka dem med tröj kanten nu....

heaven was needing a hero

Faller in i tankar om döden. Om de som lämnat oss. De som gud tagit till sig. Cancern känns om inte mer nära nu. Undrar så hur det ser kommer se ut om pappa lämnar oss. Himlen behöver inte fler hjältar nu. Jag behöver min hjälte här och nu. Om det inte ser så ut så behöver jag honom här och nu. Små samtal väldigt sällan men med slutet som alltid är det samma. Älskar dig! Jag behöver höra dem orden. I ord som kommer från läpparna. Inte enstaka sms som visserligen har samma innebörd. Den enda som kan ta orden från sina läppar och göra sig hörda är min far. Han som hämtade mig i en liten röd låda. Han som kontrollerade att alla mina tio fingrar fanns. Han som var frånvarande men ändå närvarande under min uppväxt. Han som fick mig att inte finna uppskattning och kärlek i materiella ting. Hans kärlek var äkta när orden kom i mina öron. Bland leksaker och kläder såg jag sanningen långt där borta. Jag vet att fler älskar mig men ingen annan vågar låta orden lämna deras läppar. Jag vill se dina tårar falla när du lämnar mig vid altaret till mannen jag ska leva med. Jag vill se dig hålla mina barn om så är för en sekund. Gud jag ber dig you don´t need a hero right know. I need my hero. Men den dag du behöver honom låt mig veta i tid. Ocj då ska alla få höra.

heaven was needing a hero somebody just like you brave .....

Doften av vår

Jag andas i doften av vår. Smeker kinden med mina fingrar och drar dem genom håret. Smakar på ångesten av ärlighet. Hoppas innerligt att Söt håller mina föredetta ätstörda tankar för sig själv. Låter en tår falla och för en stund känns livet rätt orättvist. Suckar över icke godkända tjänsledigheten i november. Känner mig trött på verkligheten och denna trötthet som tabletterna ger mig. Funderar över framtiden och valen som är gjorda. Låter Mr R göra sina val coh leva på sin kant. Den där extra energin för tvåsamheten är som bortblåst och alla den lilla energi jag har går till att orka igenom dagen. För en enstaka sekund känns livet bland kaloriräknande och förbränningsmetoder väldigt lockande. Men sömnen får ta mig. Sömnen får skapa drömmarna och lugnet.

Andrum

Jag har gett Mr R sitt andrum nu. Det må tyckas att jag är extra tyst. Det må tyckas att jag är få ordig och dan. Men jag gör på mitt sätt. Inga krav inga dumma frågor och tjat. Det var så du ville ha mig och nu får du det. Du lovade och nu lovar jag. Bland svarta skinn möbler och kristallklara lampor ger jag mitt löfte. Och jag ger och jag tar ingenting. Inte nu men sen. Jag testar dina löften och håller låg profil. Till kvällen ska jag klistra på det där leendet dansa bland orientaliska toner och hålla god min. Jag ska vara vacker så där som du avgudar mig. Det får bli så sent du vill.

Min tavla

Min tavla var helt plötsligt borta. Med silvrig ram och snirkliga bokstäver. Jag hade ställt den där för att liva upp den tryckta stämmningen. Den där stämmningen som lagt sig över hela avdelningen och skapat osämja och obehag. Men längst där inne känner jag på mig att det är någon av dessa bitterfittor som tagit bort den. Någon som inte förstod ironin eller det komiska över dessa snirkliga bokstäver. Min känsla av obehag att gå dit växer och det är mer och mer motigt att vilja arbeta. Bland bitterfittor fulla av åsikter lögner och idiotiska kommentarer. Jag som älskade mitt arbete. Och ja mina arbetsuppgifter och mina patienter är mina favoriter men att omges av bitterfittor gör mer och mer ont.

Barbie huset till försäljning

Deras perfekta hem är sålt sedan ett tag tillbaka. Nu ska alla perfekta inventarier säljas. Jag kan inget annat än att njuta och visst är det fel utav mig. Deras fasad , perfekta lilla värld i den där villan är nu över. Del efter del säljs bort för summor som inte ens uppfyller hälften utav inköpspriset. Men allt ska bort och blocket är fullt utav deras annonser. För var dag som går blir huset allt mer tomt och våra ord ekar i rummen. För varje inventarie som försvinner desto mer frid får mitt hjärta. Det är slut nu på deras låtsas lek. Det är dags nu för var och en att leva ett eget liv och fylla sin hem med ting av personlighet. Gemenskapen suddas långsamt ut och det finns inte längre något nav som håller ihop dem. Jag vill fylla mina svarta sopsäckar med hans alla kläder och bära in dem och galja dem här hemma här och nu. Men snart är det dags. Snart försvinner de sista banden till den där barbie villan. Snart bland vitt tyg och blombuketter säger jag JA. Längtan är enorm efter att få fyllas med kletig saltliknande konsistens och vakna upp med försvunnen lingonvecka. Det är min tur snart min tur att visa att allt dem trott inte är av sanning. MIn tur att börja leva min tur att trampa dem på tårna. Det är min tur nu, min tur att få leva.

Dessa högtider

Den får gärna vara över. Den här påsken. Ju mer åren går dessto svårare har jag för dessa familjära tillställningar. Missförstå mig rätt. Jag älskar familjen men påsken julen och nyår ger mig mega ångest. Och kristen som jag är kan jag ju inte låta högtiderna pasera bara sisådär. Men det är svårt det gör ont och det skapar oro inom mig. Trångt runt matbordet , folks om tittar och ser , glada miner och påklistrade leenden. Trevligheter som känns påtvingade och oäkta. och jag vill bara fly hem till min säng och mitt täcka. Därundern vill jag gömma mig tills helgen är över.
Senaste året har lögnerna varit min räddning , att säga rakt ut till familjen att jag INTE vill fira är helt omöjligt. Därav kommer lögner om arbete .sjukdom och andra vita sådanna. Kanske kommer min glädje av dessa högtider när jag får egna barn. Men just nu är dem så motbjudande och oroväckande.
Har redan förberett midsommarfirandet. Har bokat in mig på jobbet hela den helgen. Avklarat redan nu. Känns underbart. Dessutom undrar jag varför vi dansar runt en upp och ner vänd kuk?

Stressad madam

På min arbets plats finns det några rejäla bitterfittor. Jag kallar dem så klimakteri kärringar som inte riktigt förstått att dem borde gå i pension. Eller så har dem förstått men dem har inte råd. Där av blir dem ännu mer bitterfittor eller klimaterikossor kalal dem vad ni vill. Jag vet att min chef är nöjd med min arbetsinsatt. Hon är så mycker mer än nöjd. För jag ger alltid mina patienter det lilla extra och jag får alltid min arbetsplats att se hel och ren ut. Jag gör säkerligen mer än vad jag behöver men jag klagar inte. Tvärt om jag tycker om det. Det får däremot finnas en gräns. Har inte andra människor respekt för det man gör? Nej dem ska trycka ner än i skorn och förstöra. Vuxna människor som är tvugna att stöka till i hyllorna bland renvikta ting. Och när man gör sitt yttersta då ska det skrikas sväras och jag får skulden för att jag tex har ont i ryggen. Jag gör ändå mitt jobb oavsett min smärta. Jag är glad, jag får anhöriga och besökare att känna sig välkomna. Jag älskar mitt jobb men när dessa bitterfittor får lite mer luft än vanligt då får jag nog. Orden gjorde så ont i mig. besvikelsen var enorm och tårarna ville bara falla. Tvättstugan blev min räddning. Bland smutsiga lakan och nytvättade drag fann jag min plats. Tårarna fick falla fritt och jag ville bara försvinna. Sms till Söt och svar med tröstande ord. Tog min rast och försvann ner till tegelhuset och dess trygga och anonyma fäste. En stund i samtal med söt så känndes allt bättre. Men dock så mycket jag kan hata dessa klimakteriekossor