söndag 27 juni 2010

Att solla

Det är dags att solla i vänskapskretsen. Det är dags att ta vänskapen till en annan nivå. Börja prioritera mig själv och sätta mål.
Det finns vänner som Styrka , en vän som ger och tar och som alltid sprudlar av ideer. Säger sanningen och löser konflikter konkret och rakt ut.
Det finns Noor som håller din hand även om hon sitter på andra sidan jordklotet. Kommer med lösningar och ideer. Älskar dig för den du är och för det du gör.
Sen har vi tvillingen som är din raka kopia. Hon lever nästan precis som dig själv. Hon drar på samma bagage som dig och lever med samma problematik som du. Tillsammans med henne finns ingen skam ingen oro eller rädsla. Det finns inga konflikter eller problem. Hon är friden själv.
Söt är en själ som får dig att stå ut på arbetsplatsen. Hon förvånar dig med sina äventyr och sitt sätt. Hon utstrålar präktighet och stillsamhet men vad hon än tar sig för väntar ett äventyr.

härmas?

det var vi tre mot världen. Tre musketörer som segrade krig och delade skratt. Att alltid ställa upp på sina vänner har varit något alldeles självklart för mig. Min längtan efter barn trodde jag att dem båda visste om. Men tydligen var det inte så. Min älskade noor fick för någon månad sen veta att hon var gravid. Min glädje var enorm och på studs sprang jag ner och köpte lite kläder till kotten där i magen. Det fanns ingen avundsjuka i mig ingen alls. För jag visste att min tid kommer. Med tanke på allt jag och Mr R har gått igenom och krigat så visste jag att en dag är det min tur. Och att vara avundsjuk på sina alra bästa vän är för mig helt omöjligt. När jag hade köpt dem där kläderna berättade jag med stort leende på läpparna för osäker. Vännen som var en av oss musketörer. Jag såg ett avsky i hennes ansikte men tänkte inte direkt på det. Lät det glida förbi vi alla kan ha en dålig dag. För en månad sedan beslutade jag och Mr r att ta tag i vårt liv utan familjernas åsikter. Jag blev lycklig och kännde en enorm glädje att få bärja försöka skapa ett nytt levande liv inne i min kropp.
Osäker åkte på semester och kom hem två veckor senare. Det blev midsommar och hennes labilitet satte fart. Vi har ju sett hennes dessa sidor förut men inte så här mot oss. Hatiska sms och kallade oss vid namn som är oacceptabla fitta , kärring slyna och jag vet inte allt som kom via sms. När vi försökt ringa henne vägrar hon svara. Påstår att vi har förstört hennes liv och att jag skulle ha stött på hennes föredetta kille. Fanns ingen som helst sanningen i hennes sms. Och när hon kliver över gränsen och påstår att jag härmar noor med att försöka bli gravid. Då blev men sorg total. Hur barnsligt är inte det? Att skaffa barn och gifta sig är inget man härmar. Det är stora beslut som man tar 2 vuxna människor imellan. Det gör så ont i mig att få höra att jag härmar någon att jag förstört en annan persons liv och att jag aldrig ställer upp. Det finns ingen sanning alls i dem beläggen. Att jag förlåter henne för detta om hon tar sig i kragen är minimal.
Det e med sorg som jag avskriver mig henne som vän , men ingen riktigt vän beter sig som så.

tisdag 22 juni 2010

en önskad graviditet

Det har precis varit ägglossning här. Vi har försökt och hoppas innerligt på att det ska gå vägen första försöket. Min längtan efter barn är enorm och då vi omstrukturerat våra planer är barn det som ligger bäst i tiden. Jag trodde aldrig att vi skulle planera barn innan äktenskap. Men då vi har fått backa och valt att ta avstånd från brodern , systern, svärdmodern och allt som har med dem att göra så känns barn som en fräsch ny start. Självklart ska vi gifta oss men nrä var hur återstår att bli vår egna hemlis. Jag vill inte längre vara en del utav hans familjs dåliga skådespel. Därav finns det ingen anledning för mig att umgås med dem. Självklart kan jag inte ta ifrån honom sin familj och accepterar att han har en viss kontakt med dem. Själv har jag en viss kontakt med delar av min familj som svikit. det är trots allt ens familj och en viss kontakt bör man ha. Men nu sitter jag här 2 dagar efter ägglossning och funderar. Undrar om vi lyckades undrar om det snart börjar växa et eget litet liv inuti min kropp? 5 Juli vet jag. Jag har ställt in mig på att det inte blev något den här gången. Och ger nästa ägglossning en chans.

söndag 13 juni 2010

Så närvarande

Idag blev en dag som inte funnits förut. Med lugnet inom mig började dagen så bra. Trött och seg känndes sängen som min bäste vän. Men med en underbar sambo som ville åter igen denna helg låta våra kroppar bli heta tillsammans känndes sängen som en tillfällig plats. Duschen fick ta bort resterna av sambos kroppsvätskor och sedan var jag piggelin. Kläderna åkte på och jag kunde ha jeans på mig första gången på säkert ett år. Kilona har ramlat av mig och det känndes riktigt kul att få vara gamla jag. Bilen tog oss genom hela staden och butik efter butik avrättades. Det skrattades och hölls handen. Det uppstod ord och meningar som varit långt borta så länge. Jag trivdes jag kännde mig som mig själv och sambons oro över mitt måeende fick en stund vila på hyllan. Vi har tagit beslut som känns självklara vi har gått in i en fas där svärmodern , brodern och alla dem andra inte finns med. Det är vårt liv nu och det är våra beslut och känslor. Det är vi som lever nu tillsammans. Och har vi tur så blir vi tre till nästa vår. Vi jobbar på det om jag säger så.

Idag är jag levande idag älskar jag livet.

onsdag 9 juni 2010

Jag älskar dig

Sambon ligger varm i sängen och han susningar ger mig tryghet. SMEKER hans kind och känner mig lycklig för att han är min. Försöker komma på en strategi för att komme ur min svacka. Vill börja leva igen leva med Mr r och skapa vårt egna liv. Ser ut som om allting börjar ljusna. <
men det är min tredje sämnlösa natt. Inget biter på mig och jag fick avboka mitt läkar besök imorgon då jag vet att jag kommer inte hinna dit. klockan halv frm och när jag väl somnar så finns risken att jag vaknar efter tio. Tänk att en annan person kan älska en så som han älskar mig även fast min ånget som rädsla är så enormt. Men han har valt mig och jag honom och då är jag faktist skyldig honom att ta tag i mig själv. Tänka sig att någon annan kan betyda så mycket för än.
och jag måste verkligen vårda vår kärlek. Jag måste uppskatta min mans alla ting han gör och det är dags att ge honom något specielt. Just nu slumrar han och snarkar på det där sättet som bata jag kan älska.
jag borde krypa ner i hans famn och ge john blund en ny chans.

Fimpa

Jag borde släcka den här ciggaretten. släkta den och inte tänden någonsin. Mr r sa saker ikväll som gjorde mig så förvånad och jag var tvungen att be honom nypa mig i armen för att få det bekräftat. Han vill börja producera barn. Vi vet att vi gifter oss i november och vi vet att skaffa barn innan inte är uppskattat. Men han har faktist den seanste veckan förblandats till någon annan. Och till stora fördelar han vill inte ta skit längre ha vill ge mig allt han kan då det var mig han valde att leva med. Älskade han som vågat öppna sig på några dagar. Jag hoppas verkligen att läkaren kan hjälpa mig ur min svacka, Och dessutom måste jag sluta äta mina mediciner då dem inte får ätas vid graviditet. Visst det kan ta månaden till det blir någon men jag ´studerar ägglossningskalender till max. Och jag vet att vi kan få det ändå svårare med familj osv men vi lever faktust tillsammans så alla har väl förstått att vi har sex. Inte för att det är ofta men dock det sker. Och nu kommer nog sambon bli väldigt glad när jag fick upp lusten igen. Nu väntar jag ut mensen sen får vi se vad som sker.

fredag 4 juni 2010

Plocka fram färdigheterna

Jag har så mycket färdigheter som jag måste plocka fram. Dbt pärmen är framtagen den var längesen sist. Bläddrar och inser att krisfärdigheter is tha shit just nu. Orkar inte ta itu med djupa saker utan enkla ting som krisfärdigheterna innebär. Distrahera är nog det bästa just nu. Schema över min dag och planera in sådant som jag mår bra utav. Ta en sak i taget och inte känna efter så mycket. wisemind wisemind inte glömma. Viktigt viktigt

onsdag 2 juni 2010

att vara

Livet är ett enda skådespel. Det är inte lätt att gå in i varje roll. Vi spelar olika roller i var ny situation. Dotter, svärdotter , svägerska, syster ,moster, faster, arbetskamrat , vännina, sambo, fästmö. Mina roller är enormt många och det är svårt att anpassa sig till dem och hinna med att vara alla. Jag vet att flera av mina roller ligger på is och inte riktigt spelas ut. Och det är ett stor ? i mitt huvud hur jag ska hinna med. Hur ska jag kunna vara allt detta? Vart börjar jag? Ett simpelt sms till de som inte sett min roll på länge? Nej det känns mesigt tramsigt och världelöst. Ett handgjort kort med ord som beskriver? Jo kanske men vem skulle uppskatta det? Som syster skulle jag bara ses som något dåligt ursäkt eller som om jag rymmde från min roll. Eller? Som dotter skulle jag uppskattas och kanske tom höjas en bit. Det är svårt och jag hinner inte med alla mina roller. Livet är för kort helt enkelt och ändå kan tanken om att avsluta livet vara en flyktigt lösning i mitt huvud ibland. Hur tänker jag egentligen?

tisdag 1 juni 2010

If

Om jag lämnar d ig här och nu så har jag förlorat. Dem har vunnit och lyckan är inte min. Men är lyckan min som det är just nu? Försöker trösta mig själv, klappa min kind och viskar -älskade tystnaden allt ordnar sig. Men orden bara glider förbi för jag har hört dem i 2 år nu. Och dem talar ingen sanning för mig längre. Hur jag än formulerar mina känslor för dig så händer ingenting. Jag förblir tystnaden med hela folket. Jag förblir en 2:a hands sortering som dem spottar på. Om jag går nu så vet jag att du går i bitar. Om jag går nu blir ingenting som förut. Om jag går nu har dem vunnit. men om jag går nu kanske en liten bit av min värdighet finns kvar sen?

Asplöv

Min kropp skakar och jag kan inte lokalisera min ångest. Lite ledsen för responsen på ett sms till frun. Inget svar, jag har märkt den senaste veckan att hon är avhållsam mot mig och allmänt down. Vet inte om det är avundsjuka eller om brodern åter igen har startat sin anti-tystnad-kampanj. How ever så sårar det mig , och visst jag är väldigt sårbar så kanske jag blir ledsen lite lättare än anadra men dock. Idag är sista dagen på sjukskrivningen och det känns lite tungt att gå tillbaka imorgon. Men jag går med huvudet högt och inställningen (jag gör mitt och thats it).
Tänker inte göra några större manövrer för att det ska vara bättre eller sämre. För jag har bestämt mig efter sommaren går jag därifrån alternativ går ner i tid rejält. Jag har min egna regi att ta hand om i höst. Och det ska jag göra bravy.