fredag 29 oktober 2010

Komma dig nära

Varje gång jag ser dig känner jag att det ända jag vill är att komma dig nära.
Folk vänder sig om när du går förbi stod lite längre bort vinkade in en bil
du såg åt mitt håll men jag låtsades som ingenting. Mitt hjärta slog jag hörde varje slag
jag vill komma nära dig och jag ska göra det en dag.
Varje gång jag ser dig är det som om allting stannar till jag vet inte varför . Varje gång jag ser dig känner jag att det ända jag vill är att komma dig nära. Det är samma sak varje gång vi ses. jag såg dig igår kväll och vi växlade några ord några artiga fraser om vädret sen gick du till ditt bord. Du satt och pratade med någon anan medans du vickade på din stol. Jag borde gått jag borde gett mig av men något höll mig kvar. Varje gång du ser mig är det som allting stannar till.jag vet inte varför det enda jag vill är att komma dig nära.

torsdag 28 oktober 2010

Höstmiddag

Det är den årliga höstmiddagen. Då vi alla bjuds in. Det skall diskuteras budget , året som gått och middag skall serveras. Borden står fint uppdukade och middagen är av enklaste variant. Potatis sallad och rostbiff. Till min förvåning står det rödvinsflaskor på borden. Jag tar min plats brevid T. Kvinnan som är trygghet och säkerhet. Därborta står han och vet inte vart han ska sitta och helt plötsligt när jag sitter där i en diskussion med T så känner jag hans närvaro. Han har mycket riktigt tagit plats brevid mig. Efter 4 veckors ignorerande känns detta väldigt obekvämt och lustigt. Han pressar fram ett HEJ. Och jag är tvungen att ge svar till tals och pressar långsamt fram ett tyst hej. Vänder mig om och försöker ta mig in i konversationen mellan T och M.
Plötsligt har jag ett glas med vin framför mig och någon ja HAN frösöker isg på en simpel skål och jag skålar tillbaka. Ord byts och meningar kommer ur munnen på oss båda. Tillslut reser jag mig upp och plockar fram en cigg ur väskan. Han undrar vart jag ska och gör mig sällskap ut i kylan. Glömmer min jacka pga nervositet och känner hur kylan smeker min hud under blusen. -fryser du? Nej då ger jag till svar. Vi tänder varsin ciggarett och står där i kylan och ser på snön som klätt marken. Han undrar vart jag tagit vägen senaste tiden. -Har knappt sett dig säger han. Du är frånvarande och onårbar. -Detsamma ger jag honom till svar. Han skrattar till lägger sin kavaj över mina axlar. _så nu borde du hålla värmen lite bättre. Jag mumlar fram ett hej och känner hur de få klunkarna med vin värmer mig inombords och huvudet snurrar till. Lite mat intag på dagen påminner jag mig själv. Ska vi gå in frågar jag? mm visst säger han men vänta lite. Vänta på vad undrar jag och sträcker över kavajen till honom tänker på att han kanske vill ha den tillbaka och om vi går in och jag har den på mig kan frågor blir till påståenden. Men istället tar han min hand. Kramar den smeker bort ett hårstrå fårn min kind och kysser mig ömt.
Kyssa mig vad tänker han med? Mer hinner jag inte tänka innan jag besvarar hans kyss och känner värmen från hans armar runt mig. Nu hör jag röster inifrån röster som närmar sig dörren. Vi avslutar fort och tar oss in i värmen bland människor mat och vin. Vid bordet känne rjag en hand söka sig efter min. Och jag besvarar det hela med att lägga min i hans.
.... to be a answer some where

onsdag 27 oktober 2010

sparkar innefrån

Lägger min hand på Noor´s mage. det kommer sparkar till svar där innefrån. Min gudson sparkar hej till sin gudmor och min lycka är gjord. Det är så svårt att förstå att det bor någon där inne. Att om några månader kommer en livs levande bebis att komma ut. Han kommer ha ben armar och en kropp. ett utseende som vi kan identifiera. Han kommer skratta gråta och prata precis som vi. Älskade unge kom ut snart!

tisdag 26 oktober 2010

Fredag kväll

Det var fredag kväll. En sådan där när vi alla satt framför spegeln och målade oss. Håret var upp rullat på värmespolar. Musiken dunkade på och pulsen var högt. Det var snö ute och pälsen var det ultimata valet framför den där klumpiga goose jackan. Jag hade valt jeansen de ny inköpta med en lite mer utmanande men klassisk topp. Tanken på att HAN skulle vara där var enorm jag pumpade inombords av glädje och övade på leenden framför spegeln.
Taxin var här och som fulla tjejer vi var sprang vi snubblandes ner för alla trapporna från min älskade etta på östermalm. STUREPLAN skrek någon ljudligt åt taxi chauffören. - same place as last week? frågar chauffören självklart skriker vi i kör.
Kön var ingen match för oss stammgäster som alltid traskade vi förbi kön. När jag hängde in jackan i garderoben såg jag ett välbekant ansikte i baren. Det där lite smala med den rödlätta stubben som var mera brun än röd men ändå så lyste det lite rött i lampornas svaga ljus. Var inte på nu Tystnaden viskade Noor i mitt öra. Jag gick långsamt förbi Han och lät våra blickar mötas. -Jag bjuder skrek jossan med guldkortet i högsta hugg. Din tur nästa Tystnaden. Visst svarade jag och tog tacksamt emot champange glaset. det var liksom våran tradition alla bjöd laget runt i tur ordning och först ut var champangen. Efter 2 rundor champange var jag plötsligt själv i baren då två var på dansgolvet och resterande hade följtvarandra på toaletten. En mjuk hand på min axel. HEJ! Där stod han med sitt vackra leende som jag mest kände till på rökpauserna. Vi brukade inte byta mer än några enkla artighetsfraser med varandra. Något enstaka sms om gemensam rast det var allt. Jag stammade ett hej till svars. Han bjöd på ett glas rött och lät sin hand ligga kvar på min axel när han vände sig om för att prata med sitt sällskap. hans sällskap skulle gå ut och möta upp några andra och Han sa att han väntar här inne med mig tills dem kommer tillbaka.
Det kom ord ur hans mun jag aldrig trodde jag skulle få höra. Hur han längtat länge för att få bjuda ut mig men inte vågat. Hur han älskade mina små sms om rök pause och hur han brukade titta på mig i smyg när jag stod utanför hans fönster på mina raster. Vi gick hem tillsammans den kvällen. Hem till honom och det visade sig att vi inte bodde mer än ett kvarter ifrån varandra. Väl hemma hos honom fick jag en rykande kopp te stoppad i handen på mig. En värmande filt runt axlarna och vi låg och pratade hela natten. Klockan han bli 6 innan han vågade att kyssa mig. det var något vi båda hade längtat efter och vi skrattade tillsammans åt att längtan var uppnådd.vid 10 tiden somnade vi hand i hand. .....
to be continued

LÅG

Lågt mat intag och mens gör ju inte humöret bättre. Allmänt låg och lätt irriterad. Blickar men allt för få sällskap i 3 minuter vardagens höjd punkt. Älskades närvaro kröp in på skinnet och varje ord som sades känndes som påhopp och agg. Jag ville bara fly. Fly långt bort till mitt egna. Livet där jag är jag och ingen annan finns. Vara egen vara jag vem är jag?

måndag 25 oktober 2010

Klivit över gränsen

Jo så är det. Sa ord jag inte borde sagt. Jag vet inte varför gud gör så här mot mig. Försöker du testa mig? Mitt hjärta är varmt tryggt och fullt av liv. men ändå finns det så mycket där på andra sidan som väcker värme. Leenden och något gammalt. Ja det är precis som det är. det är mitt gamla liv. Livet som flickan i Filippa K jeans och Ralph lauren skjorta. flickan vars liv spenderades på stureplan. Flickan som skrattade , dansade och levde.
Jag gör osm alltid när jag saknar det livet lyfter luren och ringer till pojken med det mörka håret. Kärleken själv han som tog mig med storm när jag var 15. han som var först med att visa mig kärlek, han som var först med att tro på mig. Och där i etern blir jag hon igen. Hon som tjuvrökte bakom buskarna, hon som älskade dagen som den kom.

Ögon som glittrar läppar som ler

Ett leende , två blickar som möts. Att vända sig om samtidigt och tillsammans inse att det är pinsamt. Telefonsamtal som var onödigt och ett överslätande sms. Kort kjol och gåra kostym byxor. Ciggaret rök som skapar dimma på himlen och sätter sig som ens tank på kläderna. Onödiga användnings områden endast för kontakt.

lördag 23 oktober 2010

William har flyttat in

Jo , det är en sanning i den rubriken. Han har flyttat in i mina drömmar sedan en vecka tillbaka. Och det börjar nu bli läskigt. Om det är ömsesidig och relevant oskyldig flirt det vet jag inte.
I drömmarna är det så självklart så fjortis och så riktigt. Det är precis så som jag gillade livet för 9 år sedan. Tur är väl att allt är en dröm som komme rpå natten när ingen annan ser. Ingen annan vet förutom jag. Men jag har ju allt i mitt liv och därav förstår jag inte varför allt blir så här i drömmen.
i verkliga livet är det små ord byten , små leenden och hälsningsfraser. Det tittas det små les. men det är allt och det skall stanna där. Men william har flyttat in i mina drömmar.

torsdag 7 oktober 2010

Annorlunda så

Tar mitt dagliga bloss. Låter röken fylla mina lungor och smakar på kaffet. Stegen hörs bakom mig. Lätta steg från loafers av herrmodell. I ögonvrån skymtas färgen från den blå rocken. Där kommer doften, doften av herr parfym. William i egenhög person och tilltalar mig. Vi utbyter ord om dagen om vädret och planscher. Det är närhet på avstånd det är ögongodis och det är vardag.
Sekunden därpå kommer ett välbekant ansikte. Ett blombud av vänskap. Kärlek i form av blommor. Till mig?! Men å mina tårar mina nedvärderande ord om mig själv får gensvar. Att Mr R skickat denna man med blommor till mig, bara mig. Mitt hopp om att älskas leva och frodas kommer genast tillbaka. Jag doftar på rosen av kärlek. Williams doft är borta det finns inget annat nu.

onsdag 6 oktober 2010

Jag vill njuta av varje andetag. Jag vill låta luften rena mina lungor och le mot himlen. Men det finns ingen möjlighet. Mitt hjärta slår tungt och själen är målad i svart. Tårarna är så nära och hjärtat gör så ont. Livslusten försvann lika fort som sommaren. Att lägga mig under täcket och låta veckrona pasera är precis det jag skulel behöva. ASlla måsten och alla tvång känns menlösa och onödiga. Som detbarn jag en gång var vill jag ligga i foster ställning och låta tiden passera.
Jag ser ingen lycka i allting runtomkring. Låter telefonens signaler passera och ljudet irriterar mig så extremt.
Jag finner inte glädjen i ditt ansikte , jag finne ringen hunger inombords. Lugnet som en gång fanns är som bortblåst och min trygghet existerar inte. Tårarna smakar salt i min mungipa och jag lämnar inga spår.