Det var fredag kväll. En sådan där när vi alla satt framför spegeln och målade oss. Håret var upp rullat på värmespolar. Musiken dunkade på och pulsen var högt. Det var snö ute och pälsen var det ultimata valet framför den där klumpiga goose jackan. Jag hade valt jeansen de ny inköpta med en lite mer utmanande men klassisk topp. Tanken på att HAN skulle vara där var enorm jag pumpade inombords av glädje och övade på leenden framför spegeln.
Taxin var här och som fulla tjejer vi var sprang vi snubblandes ner för alla trapporna från min älskade etta på östermalm. STUREPLAN skrek någon ljudligt åt taxi chauffören. - same place as last week? frågar chauffören självklart skriker vi i kör.
Kön var ingen match för oss stammgäster som alltid traskade vi förbi kön. När jag hängde in jackan i garderoben såg jag ett välbekant ansikte i baren. Det där lite smala med den rödlätta stubben som var mera brun än röd men ändå så lyste det lite rött i lampornas svaga ljus. Var inte på nu Tystnaden viskade Noor i mitt öra. Jag gick långsamt förbi Han och lät våra blickar mötas. -Jag bjuder skrek jossan med guldkortet i högsta hugg. Din tur nästa Tystnaden. Visst svarade jag och tog tacksamt emot champange glaset. det var liksom våran tradition alla bjöd laget runt i tur ordning och först ut var champangen. Efter 2 rundor champange var jag plötsligt själv i baren då två var på dansgolvet och resterande hade följtvarandra på toaletten. En mjuk hand på min axel. HEJ! Där stod han med sitt vackra leende som jag mest kände till på rökpauserna. Vi brukade inte byta mer än några enkla artighetsfraser med varandra. Något enstaka sms om gemensam rast det var allt. Jag stammade ett hej till svars. Han bjöd på ett glas rött och lät sin hand ligga kvar på min axel när han vände sig om för att prata med sitt sällskap. hans sällskap skulle gå ut och möta upp några andra och Han sa att han väntar här inne med mig tills dem kommer tillbaka.
Det kom ord ur hans mun jag aldrig trodde jag skulle få höra. Hur han längtat länge för att få bjuda ut mig men inte vågat. Hur han älskade mina små sms om rök pause och hur han brukade titta på mig i smyg när jag stod utanför hans fönster på mina raster. Vi gick hem tillsammans den kvällen. Hem till honom och det visade sig att vi inte bodde mer än ett kvarter ifrån varandra. Väl hemma hos honom fick jag en rykande kopp te stoppad i handen på mig. En värmande filt runt axlarna och vi låg och pratade hela natten. Klockan han bli 6 innan han vågade att kyssa mig. det var något vi båda hade längtat efter och vi skrattade tillsammans åt att längtan var uppnådd.vid 10 tiden somnade vi hand i hand. .....
to be continued
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar