Den får gärna vara över. Den här påsken. Ju mer åren går dessto svårare har jag för dessa familjära tillställningar. Missförstå mig rätt. Jag älskar familjen men påsken julen och nyår ger mig mega ångest. Och kristen som jag är kan jag ju inte låta högtiderna pasera bara sisådär. Men det är svårt det gör ont och det skapar oro inom mig. Trångt runt matbordet , folks om tittar och ser , glada miner och påklistrade leenden. Trevligheter som känns påtvingade och oäkta. och jag vill bara fly hem till min säng och mitt täcka. Därundern vill jag gömma mig tills helgen är över.
Senaste året har lögnerna varit min räddning , att säga rakt ut till familjen att jag INTE vill fira är helt omöjligt. Därav kommer lögner om arbete .sjukdom och andra vita sådanna. Kanske kommer min glädje av dessa högtider när jag får egna barn. Men just nu är dem så motbjudande och oroväckande.
Har redan förberett midsommarfirandet. Har bokat in mig på jobbet hela den helgen. Avklarat redan nu. Känns underbart. Dessutom undrar jag varför vi dansar runt en upp och ner vänd kuk?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar