Min tavla

Min tavla var helt plötsligt borta. Med silvrig ram och snirkliga bokstäver. Jag hade ställt den där för att liva upp den tryckta stämmningen. Den där stämmningen som lagt sig över hela avdelningen och skapat osämja och obehag. Men längst där inne känner jag på mig att det är någon av dessa bitterfittor som tagit bort den. Någon som inte förstod ironin eller det komiska över dessa snirkliga bokstäver. Min känsla av obehag att gå dit växer och det är mer och mer motigt att vilja arbeta. Bland bitterfittor fulla av åsikter lögner och idiotiska kommentarer. Jag som älskade mitt arbete. Och ja mina arbetsuppgifter och mina patienter är mina favoriter men att omges av bitterfittor gör mer och mer ont.