söndag 27 juni 2010

härmas?

det var vi tre mot världen. Tre musketörer som segrade krig och delade skratt. Att alltid ställa upp på sina vänner har varit något alldeles självklart för mig. Min längtan efter barn trodde jag att dem båda visste om. Men tydligen var det inte så. Min älskade noor fick för någon månad sen veta att hon var gravid. Min glädje var enorm och på studs sprang jag ner och köpte lite kläder till kotten där i magen. Det fanns ingen avundsjuka i mig ingen alls. För jag visste att min tid kommer. Med tanke på allt jag och Mr R har gått igenom och krigat så visste jag att en dag är det min tur. Och att vara avundsjuk på sina alra bästa vän är för mig helt omöjligt. När jag hade köpt dem där kläderna berättade jag med stort leende på läpparna för osäker. Vännen som var en av oss musketörer. Jag såg ett avsky i hennes ansikte men tänkte inte direkt på det. Lät det glida förbi vi alla kan ha en dålig dag. För en månad sedan beslutade jag och Mr r att ta tag i vårt liv utan familjernas åsikter. Jag blev lycklig och kännde en enorm glädje att få bärja försöka skapa ett nytt levande liv inne i min kropp.
Osäker åkte på semester och kom hem två veckor senare. Det blev midsommar och hennes labilitet satte fart. Vi har ju sett hennes dessa sidor förut men inte så här mot oss. Hatiska sms och kallade oss vid namn som är oacceptabla fitta , kärring slyna och jag vet inte allt som kom via sms. När vi försökt ringa henne vägrar hon svara. Påstår att vi har förstört hennes liv och att jag skulle ha stött på hennes föredetta kille. Fanns ingen som helst sanningen i hennes sms. Och när hon kliver över gränsen och påstår att jag härmar noor med att försöka bli gravid. Då blev men sorg total. Hur barnsligt är inte det? Att skaffa barn och gifta sig är inget man härmar. Det är stora beslut som man tar 2 vuxna människor imellan. Det gör så ont i mig att få höra att jag härmar någon att jag förstört en annan persons liv och att jag aldrig ställer upp. Det finns ingen sanning alls i dem beläggen. Att jag förlåter henne för detta om hon tar sig i kragen är minimal.
Det e med sorg som jag avskriver mig henne som vän , men ingen riktigt vän beter sig som så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar