Så närvarande

Idag blev en dag som inte funnits förut. Med lugnet inom mig började dagen så bra. Trött och seg känndes sängen som min bäste vän. Men med en underbar sambo som ville åter igen denna helg låta våra kroppar bli heta tillsammans känndes sängen som en tillfällig plats. Duschen fick ta bort resterna av sambos kroppsvätskor och sedan var jag piggelin. Kläderna åkte på och jag kunde ha jeans på mig första gången på säkert ett år. Kilona har ramlat av mig och det känndes riktigt kul att få vara gamla jag. Bilen tog oss genom hela staden och butik efter butik avrättades. Det skrattades och hölls handen. Det uppstod ord och meningar som varit långt borta så länge. Jag trivdes jag kännde mig som mig själv och sambons oro över mitt måeende fick en stund vila på hyllan. Vi har tagit beslut som känns självklara vi har gått in i en fas där svärmodern , brodern och alla dem andra inte finns med. Det är vårt liv nu och det är våra beslut och känslor. Det är vi som lever nu tillsammans. Och har vi tur så blir vi tre till nästa vår. Vi jobbar på det om jag säger så.

Idag är jag levande idag älskar jag livet.