Du frågar

Jag tar mig ut och jag vet att du är där. Men med ditt headset i örat tror jag att du pratar med någon. Jag hör ett hej. Hur e det? Han pratar med mig. Och jag svarar. Du frågar och jag svarar och förstår inte att frågan är privat och inte jobbrelaterad. Jag svarar bra mycket att göra! Sedan slår det mig du undrade hur helgen hade varit privat.
  Jag blir rädd att du tror att bebisen var min men samtidigt känns det skönt att spela svår. Jag vet ju längst där inne att du bara är ett spel en roll i min inre pjäs. Och du vet mycket väl att det är samma sak. Men jag tror mig veta att du har en snurra på din privata tråd. jag har hört dina samtal jag har sett dina ansikts uttryck. Och även fast vi spelar i samma pjäs med samma innehåll och samma lika så är det något där i din glimt som får mig att le.