Orden högg i mitt bröst. Samtidigt som dem skapade bekräftelse i mig själv att detta bara är ett tillfälligt tillstånd. Ett tillstånd där min inre kris fått utlopp för annat. Helt oskyldigt tittande. Oskyldiga leenden och oskyldiga meningsbyten som egentligen inte betytt någonting. Morgonen hade ju börjat så bra. Ord blev till meningar sekunder blev till minuter. Minutrarna blev till en hel stund. Vinden smekte min kind så där lätt som din smekte min.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar