onsdag 12 maj 2010

Inne där i magen känns smärtan alldeles för klar. Orden ur min mun känns plump och återigen ovanldas mina ord till motsatta meningar. Jag vill så gärna hålla om och klappa kinden. Men åter igen trycks jag bort. Blir lämnad åt ensamheten. Med fyra väggar som sällskap skapas tankar och beslut som jag inte rår över. Känner Lucifers kalla hand som håller ett tag om min axel. Han slår sin näve i min mage för att minska behovet av att äta. Han viskar meningar fulla utav obehag i mina öron. Stelheten och tröttheten har kommit fort i mitt ansikte. Brukar ta lång tid men det har nog legat där på ytan och väntat på att få komma hem igen. Pga finnar låter jag ansiktet vara orört och jag kan höra hur Lucifer skrattar åt mitt nakna jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar