Dagboksblad

Det är natt och jag borde verkligen sova. Läser min bok och försöker finna ruset av mina insomningstabletter. Ruset vill aldrig infinna sig och rädslan för döden är så långt borta. Där bland mjuka lakan och dunkuddar smider jag mina planer. Låta vintern passera låta alla tro att allt är fint som siden. Lägga kinden på kudden varje kväll och dölja mina tårar. Fortsätta vara den perfekta dottern med det perfekta håret och strukna skjorta. Men sen när våren kommer ska jag ge dem något dem trodde aldrig skulle ske. Ett brev med sanningen. Där i sängen med en uns lycka i kroppen planerar jag mitt egna självmord. Utmärglad och bar vill jag somna in. Egentligen vet jag inte varför jag vill dö. Varför jag äns planerar mitt egna självmord. Kanske är orken slut och kroppen för trött. Kanske är alla känslor döda och hoppet försvunnet? Kanske bara drömmer jag. Och jag vill tacka alla som funnits och finns. Jag vill torka min mors tårar , bära bort min fars sorg och rädsla. Klappa mina älskade vänner på kinden och viska ord i deras öron. Som död vill jag spöka för oärligheten. Söva barnen med johnblund. Besöka platser jag aldrig vågat besöka förut. Besöka jerusalem och viska i min biologiska mors öron "alamaki" fäll inga mera tårar.