Så rädd så ensam och så skör

Barn är en guda gåva det vet jag. Men ändå gör det ont i mig att se den där magen växa. Det gör ont i mig att den systern får allting före mig. Allt blir serverat på ett silver fat och min rädsla att hamna i skymundan är enorm. det har gått ett dygn och jag har klarat av att vara mitt gamla jag. En lugn och harmonisk person som tar en dag i sänder. Men det finns så många negativa ting med att återgå till mitt gamla jag. Och visst finns det mycket negativt i mitt JAG som varat de senaste året. Bland mindfulness övingar har jag gått vilse igår. Hittade rätt många stunder och då var allt en smula lättare. När det där barnet föds så är det e självklarhet att jag ska vara glad gratulera och visa lycka. LÄngst där inne vet jag med mig att allt kommer bli påklistrat och falskt. Ber en bön till gud om kraft och mod att våga känna ärligheten och samvaron till deras lycka. Avundsjukan är enorm. SKAM är känslan som är starkast vid tanken av att bete mig så. Men vill jag nå mina drömmars mål då måste jag gå igenom den här fasen.
Natten till fredag var återfallet där när allt var över och min ritual var över känndes allt så skönt så rent och så tomt. Lucifer tog tag i mig och visade mig det där jag kunnde förr. Mina överlevnads taktiker som jag låtit falla bort. Mina taktiker som tog år att bemästra. Nu fanns redskapen precis framför mig och var lika självklara som förut. Lucifer vet att ha har vunnit , lucifer vet att jag är tillbaka på ruta ett i sinom tid. Det finns inget inom mig som vill stoppa honom eller hejda honom. Jag har välkomnat honom åter imitt liv. Det här är den enda överlevnads strategin som jag kan och behärskar.