Bland mat grillbitar och familj lät jag kvällen gå. Paniken långsamt smög sig på och sista timmen visste jag inte hur jag skulle stå ut. Men tillslut satte vi oss i bilen. Att lämna av väskor hos chale känndes som det absolut bästa på hela veckan.
Att mötas av 3 pussar av en kvinna i nattlinne. I den gröna soffan satt jag så bekvämt. Och även fats hon pratade på en språk jag inte kan , utan förstår lite grann så kännde jag mig så delaktig. Doften från hennes lebne och ljudet från den utländska kanalen var lycka för mig. Det finns ingen människa osm blir så glad av att se mig och Mr R. Hon vill ge oss hela himlen om hon kunde. Jag hade gärna sovit i hennes soffa hela natten. Med musiken från tvn i bakgrunden och få slå upp mina bruna och se henne le. Chale är det lugnaste och snällaste som finns. Gud har gett henne allt han kan av ärlighet och medmänsklighet. Om alla var som hon skulle vi inte ha ett enda krig på den här jorden. Tack chale för att du finns Alamaki!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar