This is my life...

... and i do what i want with it.

Jag har länge velat ta detta beslut och flertal gånger varit på gång. Men jag vet att jag måste. För det är mit tliv ingen annans och ingen annan ska bestämma över mitt liv. Mitt enorma kontrollbehov måste jag släppa på och ge allt den tid som behövs. Visst det finns gränser, men jag kan inte sluta leva för att andra tycker olika saker. Jag måste själv bestämma äver mitt liv mina tankar mina val och mina beslut. Jag kan inte längre låta andras åsikter påverka mig på detta negativa sätt som det har gjort i flera år. Och det är en lång väg ut. Den här bloggen har och är ett sätt för mig att ventilera mina innersta tankar. Ett sätt att kunna ha en chans att se tillbaka och se och känna vad som var då. För längst bort i den här jävulstunneln så tror jag att ljuset finns. Jag har en gång gått i dödenstunnel, det var mörkt och kalt men när jag vände mig om såg jag ljuset och valde att gå tillbaka. Jag valde att gå tillbaka och slåss inte ge upp. För hade jag gett upp då hade jag gått vidare i dödstunneln och nått mörkret. Och vägen tillbaka är jobbig det vet jag och det finns många fallgropar men jag måste bestämma mig för att jag inte ska nå mörkret. Jag får falla men jag måste resa mig upp igen. Upp i sadeln igen på engång.
det är dags nu men det känns jobbigt men det är min tur nu min tur att leva min tur att känna lycka och vara lycklig. Min tur att leva. Ja leva för det var längesen.