onsdag 19 maj 2010

Försöker tänka på alla positiva ting

Den här dagen har varit omtumlande. Jag har spenderat så gott som hela min vakna tid i sängen. Blandad med känslor som snurrat upp och ner. En orolig mr R som tom ringde samtal till 112 för att han var så orolig över mitt tillstånd. Mina kuddar har äntligen torkat efter alal tårar och gråtattacker. Nu med en kopp chaite sitter jag vaken och försöker tänka igenom alla positiva ting som borde göra min vardag lite lättare. Men det är svårt. Med cancern i halsen och inga direkta svar är rädslan att förlora min far något enormt stor. När orättvisan tar till gör det ont i mig. Min bästa vännina väntar barn och jag är glad för hennes skull men det svider i mitt bröst av avundsjuka. Det gör ont i mig att veta att styrka kanske inte får behålla det hon bär inom sig och jag vet inte hur jag ska finnas till lags. Det är så orättvist den ena vänninan är gravid utan att ha planerat eller egentligen velat ha barn. Medans den andra som är en sådan otroligt bra mor kanske inte får behålla något som jag vet att hon skulle göra så bra. Det är en babyboom runt mig.
Jag fäller tårar över min situtation med svärmodern som känns så avlägsen och frånvarande. Och det gör ont i mitt hjärta att mr R inte blir behandlad så som han är värd av sin familj.
Men jag kan göra en lista lång med ting som gör mig lycklig.

Mitt hem som jag älskar
Min blivande affärside som min älskade sambo sponsrar
Mina vänner gamla och nyfunna
Min mor som alltid funnits där och som jag älskar villkorslöst
Skrattande barn ansikten som möter mig när jag går till bussen
Att vår ekonomi just nu är otroligt stabil
Att jag ska stå brud även om det skrämmer mig och är en resa för sig


Visst finns det mer. Kanske har jag ingen rätt att skriva om styrka och vänninan. Jag borde inte vika ut dem. Men då bloggen är anonym känns det som om jag måste få vädra mina känslor.
Idag har jag bara velat krypa ur mitt egna skin. mr r tog mig ner till slottsbacken och matade mig med glass. Men min oro var för stor och efter 10 minuter ville jag hem. Speedad till max undrar jag över när johnblund ska besöka mig inatt. Just nu har Lucifer tagit över mig och det är svårt att hitta rätt i mörkret.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar