en klump i magen en sten i hjärtat

Den är där igen den där klumpen , stenen som är så tung att bära och svår att förstå sig på. Ovissheten kommer åter och min misstänksamhet är enorm. Frågorna i huvudet är många varför gör han så? varför säger han så? varför säger han ingenting?. Allt skulle vara så mycket enklare om han tog tjuren vid hornen och sa det han skulle till svärmodern. Jag gör mitt allt , ställer upp mer än jag kanske borde, försöker vara trevlig kopplar på mitt absolut bästa humör och låter mina öron dödas av deras skrika röster och språk som är nästan obegripligt. Få ord som gör att jag förtsår endel utav meningarna och kan koppla ihop 1+1. Jag låter hemmet alltid nästintill alltid vara rent och maten står på bordet 9 av 10 ggr. Jag gör min plikt och jag försöker visa tacksamhet men precis som han känner jag att jag inte får tillbaka. Vi som är så lyckliga har även stunder där livet känns hemskt. När lucifer tar över hela mig och gör mig kapabel till saker som jag hade förträngt.
Egentligen är det inte konstigt att Lucifer är kapabel till att ta över mig igen. För det jag har stått ut med senaste 2 åren är ett rent helvete. Vågar inte ens berätta hur hemskt jag har blivit bemött av la familia. Mi casa su casa har inte direkt varit de ledande orden för bemötandet mot mig. Men jag har stått pall nästan jämt och tagit emot allt det onda. Bara för att jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Jag har fått försvara både mig själv och honom inför min egna familj med gråten i hjärtat har jag målat upp allt på moln och låtit mig själv ta skiten. Det är inte konstigt att allt kommer nu. Nu när det har lättat upp ochjag inte behöver vara så stark längre. Det är då här och Nu som jag plockas upp av Lucifer för att få utlopp för min besvikelse , dåligt bemötande och sorg i hjärtat. Det är här och nu som jag är på gränsen till patient på stängd avdelning. Det är här och nu jag inte orkar ta emot hjälpen jag bad om på mina bara knän innan jul. Det är här och nu som min kropp min själv ja, hela jag har tappat orken , gnistan och livsglädjen. Och även fast det inte ser så ut så blöder mitt hjärta , min själ gråter och jag saknar delar som aldrig går att få tillbaka.
Och visst finns det ett hat ett hat jag aldrig kommer förlåta. Sen finns det delar jag kan acceptera men aldrig förlåta.