Att alltid ställa upp

Jag är den som alltid ställer upp på mina vänner. Förmodligen och uppendbarligen så ger jag mer än vad jag får tillbaka. Och det gör mig ingenting tills det kommer till den punkten att jag tas för givet. Jag orkar inte med människor som är experter på att inte svara is in telefon för att det inte passar sig just då. För personen i fråga just då känner för att bara vara lamn och disträ. När andra människor för väntar en massa utav mig men aldrig kan ge tillbaka då har det nått sin gräns. Och nu är det ändå mina närmsta vänner osm beter sig så. Och rädslan att förlora dem är ju enorm , så summan blir att jag inte säger ifrån. Men det får räcka nu ´för jag känner att allt för många behandlar mig med orespekt. Inte bara vänner även familjemedlemmar och min sambos familj. Javisst jag är kanske inte alltid den enklaste men vem är det? Vi har alla våra sidor och jag brukar förbi se dem. Men jag måste sätta punkt nu. Jag är inte värld att blli behandlad hur som helst. Och alla andra är så ego så kanske dags för mig att ego busta lite nu. Ska krypa till sängs snart och låta tankarna försvinna bort. Saknar fröken S. Tösen som jag fann i varberg för så många år sedan. Små sms ibland förgyller min vardag.