Fotografier skapar nostalgi och gemenskap

Söndagens kväll gick i familjens tecken. Svärmmor plockade fram väskan med familjens minnen. Den gul / blå syntet väskan som innehåller familjens alla stunder. När svärmor kom släpandes på väskan fick lille bror en syl i vädret. Nej inte den där. Men att vara generad höll inte i sig länge. Där satt vi i timmar och tittade på tusentals fotografier. Fula frisyrer , stora glasögon och glada minnen. Svart vita fotografier som speglade familjens grundare och fadern som lämnade dem för många år sedan. Svärmor tittade noga på sin avlidna man utan att röra en min. I hennes ögon såg jag hur hon minndes sin tid som ung. Hon kunde spegla sin ugdom i oss yngre som var runt omkring henne igår. Igår hade hon alla sina barn med respektive runt sig på samma yta. Hon hörde oss skratta hon såg oss kommunicera och sprida glädje omkring oss. Söndagarna har blivit någon slags tradition och vi samlas och umgås.
Jag börjar trivas , börjar snappa upp ord och förstå innnebörden i meningarna. Det är inte längre plågsamt eller menlöst.