Liten och skör

Det krampar i min mage. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. oron har suttit där sedan i morse. Det finns en uns utav stolthet. Det är mitt egna sätt att bevisa för mig själv att jag är bra. Genom att halvera mina intag utav kalorier. Jag drömmer om att stå där på vågen och siffrorna byter plats. Ja ni vet när den höga siffran står bakom den låga. Jag vill inte ens se mig själv naken. Hur ska mr R kunna se mig naken när jag själv hatar det jag ser. Och varför finns inget som helst lugn i att bara vara. När jag var liten inte kroppsmässigt eller viktmässigt utan ålders mässigt. Då älskade jag att åka över broar. Jag bad min far att åka över alla broar det bara gick och han gjorde det. Jag älskade det och somnade när vi åkt över 3 stycken. När vi kom hem senare bar min far alltid upp mig och la mig i min säng. Jag vaknade till och klädde på mig pyjamas. Sen somnade jag som en prinsessa igen. En gång ville jag ha en alldeles speciel barbie docka. Hon hade en rosa klänning i tyll och långt blondt hår. Jag önskade mig henne till jul. Men hon stod kvar i butiken. En månad senare blev jag sjuk. Hade feber och ont i halsen. Då kom far hem med denna efterlängtade docka. När jag grät torkade min far mina tårar min mor kramade mig hårt och torkade tårarna från min kind. Om jag inte kunde sova fick jag krypa ner i min mors dubbelsäng. Idag om jag är ledsen torkar ingen mina tårar , jag får själv lugna min nattliga oro och ingen ger mig en efterlängtad dock när jag är sjuk. Mr R gör saker på sitt sätt. Men jag vill få vara liten , lika i fosterställning och gråta medans nmågon kramar om mig och torkar mina tårar. Men är jag för gammal?