fredag 12 mars 2010

Tankar från första våningen

Så kallade svärmor. Kvinnan som inte vill veta av mig. Kan man som kristen utesluta en annan kristen människa pga landsmän? Är det meningen att inte låta ens son välja vad han vill om han ändå håller sig inom ramarna? Det är förnedring på högnivå och dagis lekarna är enorma. Men med min kristna tro och min snällhet kan jag inte avsky henne. Även fast jag vet att hon hellre ser sin son med någon annan än mig. För i hennes ögon duger jag inte. Pratar inte hennes språk , och min familj är inte så som hon vill. Men hon känner inte någon utav oss. Om hon visste skulle hon aldrig bete sig så här. Vad min familj angelägger så JA min far med fru är inga direkt praktexempel på kärn familjen. Men jag gör allt min man vill och mer där till. Han kommer alltid hem till ett städat hem. Det finns alltid mat på bordet och hans kläder är alltid rena. Kalla mig slav men nej jag trivs så här. Jag gör inget för att jag måste utanför att jag vill. Barn är för mig en guda gåva och så många gud vill att jag ska ha så många kommer jag att föda. Jag kommer ge mina barn allt , en trygg uppväxt ett kristet tänkande och självrespekt och en tro på livet. Men ändå finns där en kvinna som vill att jag ska ge mig iväg. Hur kan man vilja sära på två människor som älskar varandra och somhar gått genom eld och vatten i över sju år? Är det ren envishet eller egoism?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar