Min plats i ledet

Jag har alltid ställt mig på min plats i ledet. Rättat mig efter andras tankar , åsikter och viljor. Har inte varit den som sagt ifrån eller yttrat mig. Men dem senaste åren har jag lärt mig att säga nej och att säga ifrån. Allt resulterar nu i att jag bara får skit tillbaka. Av en kvinna som passerat mitten utav livet. Från ingenstans kom hon in och skulle tillrätta visa mig. Och när allt kom till beslöt vi gemensamt att ta allt face to face. Men gång på gång kommer det fram till mig bakvägen att hon hugger mig i ryggen. Lessheten är enorm och tårarna har rullat gång på gång. Jag går tillbaka till att rätta mig efter alla andra. Det blir tyst igen jag stänger min dörr. Rädslan finns här igen och alla får styra mig igen. Jag blir den instänga flickna i puppan. I min puppa lever jag och vill inte se rädslan i vit ögat. Flickan med lucifer på axel börjar långsamt komma tillbaka. Och någonstans finns det en trygghet att infinna sig under Lucifer. Sparka du slå du jag kanske inte ger tillbaka så som du vill. Men en sak är säker jag kommer aldrig gå därifrån. Falska människor läser jag av på en gång.