En droppe i havet

Hon vill inte ha mig. Dem vill inte ha mig. Jag är inte ens vatten värd och min existens varar inte i hennes atmosfär. Hennes ögonlock höjs inte när jag passerar genom dörrposten. Och i allt detta nekande undrar jag om hon skulle reagera om jag svimmade. Svimmade av och låg medvetslös på hennes golv. Jag leker ofta med tanken och att iscensätta detta scenarium. Det lockar mig enormt. Men risken att allt blir en enda stor pannkaka. Flertal gånger har jag låtit henne hantera sin sorg, besvikelse , missunnande genom att bemöta mig med detta hat och missrespekt. Hon har fått mina tårar att falla tusentals gånger. Och jag har varje gång torkat mina kinder röda och nariga. Somnat med klumpen i magen och längtat efter en trygg hamn. Handen slår mig hårdare och hårdare och för var gång reser jag mig upp snubblandes och ostabil. Gnuggar bort sanden ur ögonen och lägtar efter kvinnan som tog mig till jorden. Det finns en likhet mellan dessa två kvinnor dem bär båda två på en styrka , en säregen vilja och är inombords ett lejon. Där bland alla dessa känslor kommer det dåliga samvetet fram och bilden av mitt lejon till mamma har bleknat på näthinnan. 3 starka kvinnor , 3 starka lejon och jag. Jag är som dem jag vill som dem 4 enivsa lejon på en savann skapar oro och intriger. Och inte blev jag klokare !