Jag har en syster. Eller ja styv syster kan vi väl mera säga att vi är. Hon har en viss förmåga att alltid framhäva sig själv som något bättre än alla andra. Hon försöker trycka ner mig i skorna. Försöker få mig att inte hoppas och tro på mr X. Det hon inte kan få ska inte heller jag ha. Det är så hon fungerar. Jag har ingen normal relation till någon i min familj. Pappa har alltid tröstat och visat kärlek genom pengar och materiella ting. Han har satt mig på en pidestal högt ovan molnen. Där står jag och vågra knappt röra mig för rädslan för att min nystrukna spets på klänningen skall bli smutsig. Och jag vet om jag får allt jag pekar på. Det är aldrig till min egen fördel tyvär. Mina syskon är 3 stycken personer som jag egentligen inte känner. Våra föräldrar är gifta med varandra. Pappa lämnade min mamma när jag var 3 år. Han valde ett vrak framför min mamma. Sin egna klient. En sönder pundad dam med munnen utan tänder. Hon sig dollar täknet blinka stort. Och jag kan aldrig förstå hur faan han kunde. Vad har hon som min mamma inte har?
Jag älskar min mamma men det tog 18 år innan jag hörde henne säga dem orden till mig. Pappa har väl överkonsumerat dem orden medan mamma har under konsumerat dem. Jag fick be henne säga dem en kväll när döden kändes som ända utvägen. Det var en kväll när psyk blev min räddning. Min fars fru är en ragat som bara ser till sitt eget bästa. Hon skulle gå över lik för minsta lilla krona.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar