Med solen i ögat

På uteplatsenn mötte solen mig i ögat. Min frusna kropp fick en uns av solsken och värme. Snön blev helt plötsligt obetydlig och osynlig. Och hjärnan slutade tänka på alla negativa och banala ting. Ibland krävs det inte mycket för att glömma allt det tunga. Som en ynka solstråle på kinden , eller en oväntad bukett rosor. Men ibland krävs det mer och ändå ligger det tunga och onda kvar och livet känns obetydligt och världelöst.