Min svärmor

Min svärmor är en väldigt stark person. Hon vet vad hon vill och hon gör bara som hon själv vill. Hon har haft väldigt starka åsikter ang min sambos val av blivande livskamrat. Svenska tjejer är inte bra , adopterad och utan tillkännagivande bakgrund , skilsmässobarn och icke arabiskt talande. Orsakerna till att hata mig och förneka min existens har varit enorm. Första gångerna vi var i samma rum satte hon på sig skygg lapparna och såg inte mig. Dukade med en tallrik färre vid middagen , färre kaffe koppar och vid dessrtern glömde hon alltid bort att fråga om jag ville ha. MIn första jul med henne var inge vidare. Dagen innan hade hon sagt till min svägerska att hennes son skulle komma hem med "den där". Senare den kvällen var vi på en stor tillställning och hennes bästa vännina frågade mig vad jag hette då min svärmor hade sagt att hon inte visste. Förnekelse och åter förnekelse. Men jag har stått ut för att jag vill inget hellre än att leva med min nuvarande sambo. Och självklart har jag fällt tårar , skrikit på honom och mått fruktansvärt dåligt psykiskt. Jag förstår mycket väl om folk skulle kalla mig självdestruktiv. Med tiden har situationen blivit lättare men det är inte i närheten av perfekthet.