Avundsjuka

AVUNDSJUKA Jag smakar på ordet. Det är skamligt att känna avundsjuka. Men här och nu måste jag vara ärlig jag har en stor portion av AVUNDSJUKA inom mig. Jag vill att jag skulle få allt precis som den där systern. Jag ville höra glädje ljuden , skratten och applåderna. Gemenskapen och alla goda ting. Men jag fick hatet , förnekelsen och förnedrades. Jag ville bära en klänning , jag ville ha långa naglar och uppsatt hår. Musik och glädje ljud. Min förlovning blev tredje gången gillt och den var under förnekelse och hat. Jag skämdes under ringcermonin som var i minimal version.
Allt jag minns är hatet i luften och besvikelsen från den äldre broden. Kvällen fortskred i förlovningens tecken men inte våran. Där grattades dem i mångfald och den äldre broden körde sitt hatiska beteende mot mig. Gråten stod i halsen och jag ville bara fly. Fru sunshine räddade min kväll när hon som en av värdparen beslöt sig för att tacka för sig. Där i kylan och bland all snö fick vi chansen att bege oss hem till vårt. Det är nästan tre månader sedan men min avudsjuka och besvikelse gnager under min hud. Jag vill skrika att jag är också värd allt det goda , jag är också guds barn och därav bör bli behandlad precis som alla andra. Men mitt skrik hörs aldrig det ebbar ut i luften. Jag behåller allt det tunga inom mig.